arken

Tidigare här i bloggen har vi skrivit om vårt besök på Nordens Ark. Jag tänkte nu skriva lite mer om vad Nordens Ark egentligen gör.

Nordens Ark arbetar för att ge utrotningshotade djur en framtid, de är en privat ideell stiftelse som bedriver avel, uppfödning, forskning och utbildning. De arbetar också för att sprida kunskap om biologisk mångfald. Största delen av Nordens Arks verksamhet är förlagd i olika fält både i Sverige och utomlands.

Det finns ett åttiotal utrotningshotade djurarter och raser på Nordens Ark. De allra flesta djurarter och raser kommer från en miljö som liknar det nordiska klimatet. I parken lever t.ex. snöleopard, amurtiger, amurleopard, varg, lodjur, utter, järv men också olika fåglar, groddjur och gamla nordiska lantraser.

Nordens ark försöker att stärka olika populationer genom att sätta ut utrotningshotade djur i naturen och genom att förbättra de miljöer där arterna lever. Sedan millennieskiftet så har Nordens Ark lyckats att sätta ut ca 300 däggdjur och fåglar födda på Nordens Ark i naturen. Bland annat satte de ut utter i Holland, europeisk vildkatt i Tyskland och lodjur i Polen. Nordens Ark har ett nationellt ansvar för uppfödning och utplantering av bland annat pilgrimsfalk, vitryggig hackspett, fjällgås, grönfläckig padda och flera olika arter av skalbaggar. Nordens Ark har lyckats med att förstärka svenska populationer med över 150 pilgrimsfalkar och med ca 10 000 groddjur.

Nordens ark deltar också i olika forsknings- och bevarandeprojekt. Till exempel är Nordens Ark sedan 2009 med i ett forskningsprojekt om snöleopardens levnadssituation i Mongoliet. De leder också ett projekt i Ryssland för att rädda amurtigern. Deras mål är att säkerställa en miljömässigt hållbar utveckling där tigrarna lever genom att t.ex. bekämpa illegal jakt och genom att utveckla ekoturismen och skapa ett hållbart utnyttjande av områdets naturresurser.

Nordens Ark bedriver också utbildningsverksamhet från lågstadiet till högskola. De har också två universitetsprogram som delvis är förlagda på Nordens Ark. De fungerar också som fältstation för t.ex. studenter, forskare och doktorander.

/ Utter

1. Vad tror du är främsta orsaken generellt sätt till att vissa djur är utrotningshotade?

L: Livsmiljöer försvinner, skogar huggs ner t.ex. regnskogen och att man dikar ur på ängar. Allt detta sker för fort så djuren hinner inte anpassa sig. Fortplantningshastigheten är olika, t.ex. bläckfisken pärlbåtar har långsam reproduktionstakt vilket gör att de är mer hotade. Djur som äter olika typer av föda har lättare att överleva än de som bara äter samma typ av föda, t.ex. pandan som bara äter bambu. Långsiktigt utgör klimatförändringen även ett hot.

U: Det finns flera orsaker, dels klimatförändringar, människors intressen för päls och andra delar av djuren, hat från människan, föroreningar, miljöfaktorer och miljögifter. Deras naturliga livsmiljöer förändras, förr i tiden gick människor med lie på åkrarna och nu gödslar folk på åkrarna.

E: Människans utbredning påverkar djurens naturliga biotoper. Deras boplatser inkräktas och de har ingenstans att gömma sig. Trafiken är ett stort hot och t.ex. rennäringen hotas av trafik och vargangrepp. Och man förlorar stora summor pengar på att förlora renar. Uttern hotas av framförallt trafiken men även utsläpp i vattnet.

2. Är det någon skillnad på att rovdjur eller växtätare blir utrotningshotade?

L: Om en skalbagge är utrotningshotad väcker det inte lika mycket känslor som varg och lodjur. Det är ingen direkt skillnad på om rovdjur eller växtätare blir utrotningshotade. Det finns ett inbyggt hat mot t.ex. varg och lejon pågrund av att de utgör hot mot boskapsdjur vilket kan leda till tjuvjakt. Men elefanter är även de hotade och de är växtätare.

U: Beror på miljön kan inte påstå att den ena är mer hotade än den andra.

E: Alla organismer har lika rätt att finnas i sin biotop och det innebär att det är naturligt att vissa arter försvinner eftersom det är så evolutionen alltid har sett ut.

3. Vad tycker du vi ska göra åt problemet?

L: Ekonomin styr vad vi kan göra åt problemet och vi vet inte konsekvenserna av att djurarter försvinner. Om L får bestämma så skulle vi sluta att hugga ner regnskogen och sluta släppa ut gifter i Östersjön. Varje människa måste också konsumera mindre saker.

U: Det har alltid uppkommit/försvunnit arter men vi vill inte att mänskligheten ska utrota djur för att vi kan ha nytta av dem t.ex. till mediciner. Vi måste motverka klimatförändringen, minska växthuseffekten genom att åka mindre bil och flyg. Vi måste också ha hårdare kontroll av kemikalier. Gifter påverkar mer än man tror, flamskyddsmedel är få medvetna om att det finns ibland annat elektronisk utrustning.  Kunskap bland allmänheten är viktig speciellt kunskap om att arter är känsliga för förändringar i deras livsmiljöer.

4. Vad tycker du om lo- och vargjakten?

L: Alla måste leva tillsammans. Om vargen får leva så blir jägare och ägare av boskap sura. Reglerad vargjakt gör båda parter nöjda

U: Man har förståelse för de som blir utsatta människor blir rädda och vågar inte vistas i skogen. Det finns många som tycker ”vi ska ha djuren men inte där vi bor”. Tråkigt att det minskar men det måste finnas genetisk variation bland vargarna annars blir de för känsliga. U tycker att vi ska bevara dem och hjälpa de människor som är drabbade genom att sätta upp stängsel och ge dem pengar. Om vargen och lodjuret försvinner blir det att vi människor får jaga t.ex. mer älg, jakten tar inte hänsyn till om svaga/starka individer försvinner. Vargen tar bara de svaga älgarna vilket gör att friska gener hos älgen förs vidare genom att de starka älgarna överlever. Den ”mänskliga” jakten kan göra så att det bara finns sjuka och svaga älgar kvar. Vargen är alltså en naturlig predator.

E: E tycker att lo och varg ska bevaras men E lever inte med problemet och skulle kanske vara av en annan åsikt om situationen var annorlunda.

5. Uttern är smålands landskapsdjur, är det viktigt att bevara den?

L: Uttern visar att våra vattendrag är rena, det visar även att näringskedjan fungerar eftersom arter som finns högt upp i en näringskedja visar att resten av djuren under mår bra. Om uttern försvinner så kan det påverka hela ekosystemet. Uttern kan också vara en motivationskraft för att hålla vattendragen rena.

U: Alla djur fyller sin funktion, det vore synd om de försvinner men samtidigt är det synd att kräftpesten kom till Sverige, det hade vi klarat oss utan, lika så myggor hade vi klarat oss utan men de ger fåglarna mat så allt hänger ihop.

E: Det är ett charmigt djur och det ska bevaras.

(Så här ser en vargjakt på älg ut.)

Vargen är det största av hunddjuren och har en levande vikt på mellan 30 – 90 kg. Vargen var en gång världens mest spridda däggdjur men är nu utrotad i stora delar av Västeuropa, södra Asien, Mexico och Nordamerika. Ur ett globalt perspektiv är vargen inte utrotningshotad, men den har utrotats ifrån större delar av dess forna utbredningsområde. Efter århundraden av förföljelse ansågs vargen till sist vara utrotad i Sverige. Men sedan dök den upp igen först i Norrbotten och efter ett par år i Värmland.  Med hjälp av DNA-analyser på deras ungar har man kunnat konstatera att de kom från Finland/Ryssland och inte är släkt med de vargar som fanns här i gamla tider. Den fridlystes 1966 och idag finns det mellan 150-200 vargar i Sverige.

Vargen förföljdes avsiktligt och nästan utrotades för att de äter vilt och tamdjur, men även på grund av rädsla för attacker mot oss människor. Under de sista 300 åren har endast 94 personer dödats av varg i Skandinavium och den sista attacken skedde innan 1882. Vargen är en köttätare som lever i familjegrupper bestående av alfaparet och deras ungar, ibland kan det även förekomma ”adopterade” individer i flocken. En varghona får en kull på mellan 5-6 valpar i april-juni och i en vargfamilj är det bara alfaparet som får ungar. De lever främst av klövdjur såsom hjort och älg. De behöver äta 8 – 9 kg kött om dagen och en normalstor flock dödar mellan 100 – 120 älgar/år. Flocken lever och jagar på sitt revir och ett normalstort vargrevir i Sverige är mellan 75 000 – 200 000 hektar.

Hotbilden mot vargen är den att utbredningsområdet är begränsat på grund av människan som breder ut sig mer och mer. Men det största hotet mot vargen är bristen på acceptans hos många människor och jakten som bedrivs på den. Ett annat hot är att alla Sveriges vargar härstammar från bara fem individer, vilket innebär att den svenska vargstammen idag är kraftigt inavlad. När vargen för många år sedan dog ut i Sverige, planterade man ut fem nya vargar. Nu ska man försöka förnya stammen genom att flytta ryska vargar till svenska djurparker, som sedan ska släppas ut i de fria.

Det debatteras mycket om vargen idag. Hur vida den ska jagas eller inte och om vi ska låta stammen växa eller om vi överhuvudtaget ska ha varg i Sverige. Idag har i princip alla en åsikt vad gäller varg och i allmänhet symboliserar detta rovdjur en rad negativa saker, allt från ofrihet till livsfara. Ta till exempel gamla uttryck och talesätt som "vargatider", "vargavinter", "kasta åt vargarna", "varggrin", "glupsk som en varg", "varg i fårakläder" eller "ropa inte varg". Andra gör vargen nästan till ett helgon. De förknippar den med ädelmod, frihet, vildmark, styrka, kraft, jaktduglighet och andra positiva värden. En majoritet av landsbygdsbefolkningen, det vill säga de som ska leva med varg, vill minska vargstammen. Det är lätt för människor, alla berörda politiker och djurrättsaktivister att säga att vargen tillhör faunan och ska ha en plats i Sveriges skogar, men många utav dessa personer behöver aldrig vara rädda för att stöta på en varg eftersom de bor i storstaden. Medan folk på landsbygden ska behöva offra ett visst antal tamdjur som faller offer i och med vargens framfart. Förra året (2011) dödades nästan 500 tamdjur av varg. Mellan åren 2007-2009 dödades 42 hundar av vargen.

År 2010 jagades varg på licensjakt för första gången i Sverige sedan den fridlystes 1966. Däremellan har det endast varit tillåtet med så kallad skyddsjakt, vilket ger tamdjursägare vissa möjligheter att döda vargar som angriper deras djur.

Detta är ett stort ämne med många vinklingar och det är svårt att avgöra vad som är rätt och vad som är fel. Jag personligen vill inte ha kvar vargen i Sverige. Jag tycker inte om den där känslan av att vargen bara finns ett stenkast ifrån oss. Men jag är ju inte rädd för att vargen ska skada mig, utan jag är orolig för mina djur, precis som så många andra människor i Sverige. Men som sagt var så är vargen en del av Sveriges fauna och värd att bevara för kommande generationer.

VARG

I Sverige idag finns det omkring 1250 st. lodjur utspridda över hela fastlandet, däremot föds det väldigt få eller inga lodjurungar i södra Sverige. De skygga lodjurens föda är framför allt rådjur, men eftersom de anpassar sig till deras omgivning kan det i områden där det finns mycket renar blir renen som blir deras främsta föda. Lodjuren livnär sig även på harar, tjädrar, ripa, orre och annat liknande. Dessa kattdjur får mellan 1-4 ungar om året i maj-juni som stannar hos mamman i ungefär ett år. Vid början av 1900-talet fanns det nästan inga lodjur kvar i Sverige men efter att de blev fridlysta fram till 1942 ökade antalet och under 80-talet fanns de återigen över hela landet. 1991 blev lodjuren åter igen fridlysta efter att stammen minskat på grund av för hård jakt och rävskabb. Så nu vet vi vilka förutsättningar lodjuren lever under och fått en liten historiskt tillbakablick men hur ser det ut i Sverige idag?

Det pågår ständigt en kamp mellan de som vill döda eller bevara våra rovdjur. Se bara på vargdebatten. De främsta orsakerna till att rovdjuren är hotade beror bland annat på jakt och förstörelse av deras livsomgivning. Jag förstår de människor som tar till vapen när ett lodjur eller annat rovdjur har dödat flera av deras boskapsdjur och tamdjur. Jag hade förmodligen blivit helt till mig av ilska om ett lodjur hade dödat min kära katt Tarzan. Men när man står där med vapnet i sin hand gäller det att tänka utanför ramen. Om jag dödar detta lodjur kommer det inte leda till att jag får min katt tillbaka. Skjuter detta lodjur kommer kanske aldrig mina barn få se ett lodjur. För varför ska jag få skjuta ett lodjur men inte andra personer som blivit utsatta för samma situation? Så snart finns bara våra stora rovdjur i burar på djurparker och förökar de sig inte där så dör arten ut. Vi vet inte vad som kan hända när lodjuret dör ut? Rådjurens förekomst kommer förmodligen öka och vem vet vad det är som händer då? Det kan påverka hela ekosystemet.  Alla är vi beroende av varandra. Försvinner en så hotas alla.

Åter till lodjuret. Jag står där med vapnet riktat. Jag vet att det är olagligt och att polisen förmodligen kan få reda på att lodjuret har blivit skjutet med hjälp av lodjurens sändare på deras halsband. Men förutom det vem kan klandra mig? Människan har i alla århundraden jagat djur och vi har lärt oss att se skillnad mellan de djur som kan skada oss och de som är harmlösa. Det är nästan så att vi ärver denna kunskap. Vissa psykologer påstår att rädslan för ormar medförs genetiskt och har utvecklats från ursprungsbefolkningen nere i Afrika och Asien. Forskare påstår att en viss del i hjärnan signalerar fara och rädsla när vi ser en orm medan en kattunge får oss att känna oss och trygga och lugna. Så varför kan inte våra förfäder påverkat vår bild på lodjuret? Det är lätt att följa denna känsla eller lyssna på andras fördomar i stridens hetta men gör inte det! Har du träffat ett lodjur i verkligheten? Jag såg ett för första gången på Nordens Ark. Det var verkligen magnifikt! Men ändå så hjälplös och litet. Jag önskar alla skulle kunna få träffa ett lodjur så som jag gjorde på Nordens Ark. Då skulle vi göra allt för att rädda djuren!  Ska vi verkligen kunna leka gud? Vi kan inte stoppa djurens naturliga jaktinstinkter. Det är inte meningen heller, det är naturens gång. Rovdjuren gör så att evolutionen går framåt (läs gärna artikeln nedanför om ”Rovdjuren ger artrikedom”).

LO