arken

I Sverige idag finns det omkring 1250 st. lodjur utspridda över hela fastlandet, däremot föds det väldigt få eller inga lodjurungar i södra Sverige. De skygga lodjurens föda är framför allt rådjur, men eftersom de anpassar sig till deras omgivning kan det i områden där det finns mycket renar blir renen som blir deras främsta föda. Lodjuren livnär sig även på harar, tjädrar, ripa, orre och annat liknande. Dessa kattdjur får mellan 1-4 ungar om året i maj-juni som stannar hos mamman i ungefär ett år. Vid början av 1900-talet fanns det nästan inga lodjur kvar i Sverige men efter att de blev fridlysta fram till 1942 ökade antalet och under 80-talet fanns de återigen över hela landet. 1991 blev lodjuren åter igen fridlysta efter att stammen minskat på grund av för hård jakt och rävskabb. Så nu vet vi vilka förutsättningar lodjuren lever under och fått en liten historiskt tillbakablick men hur ser det ut i Sverige idag?

Det pågår ständigt en kamp mellan de som vill döda eller bevara våra rovdjur. Se bara på vargdebatten. De främsta orsakerna till att rovdjuren är hotade beror bland annat på jakt och förstörelse av deras livsomgivning. Jag förstår de människor som tar till vapen när ett lodjur eller annat rovdjur har dödat flera av deras boskapsdjur och tamdjur. Jag hade förmodligen blivit helt till mig av ilska om ett lodjur hade dödat min kära katt Tarzan. Men när man står där med vapnet i sin hand gäller det att tänka utanför ramen. Om jag dödar detta lodjur kommer det inte leda till att jag får min katt tillbaka. Skjuter detta lodjur kommer kanske aldrig mina barn få se ett lodjur. För varför ska jag få skjuta ett lodjur men inte andra personer som blivit utsatta för samma situation? Så snart finns bara våra stora rovdjur i burar på djurparker och förökar de sig inte där så dör arten ut. Vi vet inte vad som kan hända när lodjuret dör ut? Rådjurens förekomst kommer förmodligen öka och vem vet vad det är som händer då? Det kan påverka hela ekosystemet.  Alla är vi beroende av varandra. Försvinner en så hotas alla.

Åter till lodjuret. Jag står där med vapnet riktat. Jag vet att det är olagligt och att polisen förmodligen kan få reda på att lodjuret har blivit skjutet med hjälp av lodjurens sändare på deras halsband. Men förutom det vem kan klandra mig? Människan har i alla århundraden jagat djur och vi har lärt oss att se skillnad mellan de djur som kan skada oss och de som är harmlösa. Det är nästan så att vi ärver denna kunskap. Vissa psykologer påstår att rädslan för ormar medförs genetiskt och har utvecklats från ursprungsbefolkningen nere i Afrika och Asien. Forskare påstår att en viss del i hjärnan signalerar fara och rädsla när vi ser en orm medan en kattunge får oss att känna oss och trygga och lugna. Så varför kan inte våra förfäder påverkat vår bild på lodjuret? Det är lätt att följa denna känsla eller lyssna på andras fördomar i stridens hetta men gör inte det! Har du träffat ett lodjur i verkligheten? Jag såg ett för första gången på Nordens Ark. Det var verkligen magnifikt! Men ändå så hjälplös och litet. Jag önskar alla skulle kunna få träffa ett lodjur så som jag gjorde på Nordens Ark. Då skulle vi göra allt för att rädda djuren!  Ska vi verkligen kunna leka gud? Vi kan inte stoppa djurens naturliga jaktinstinkter. Det är inte meningen heller, det är naturens gång. Rovdjuren gör så att evolutionen går framåt (läs gärna artikeln nedanför om ”Rovdjuren ger artrikedom”).

LO